En lättläst, spännande och tänkvärd bok för mellanåldern. Sätt den i händerna på din bokslukare eller läs den högt för din boktvekare.

En perfekt present till någon i åldern 9-12 år!

SIGNERADE EXEMPLAR AV DJÄVULSGAPET – UTE NU!

Bor du i Jönköping kan avlämning ske i city – annars tillkommer kostnader för frakt.

Maila dina kontaktuppgifter och eventuellt önskemål om dedikering!

Omslag: Anna Lolax, Idus förlag

En bra, berörande och spännande bok för bokslukaråldern som ger mersmak

BTJ -häfte nr:23 2021 Lektör Anna-Karin Närkling. Helhetsbetyg från BTJ 4 av 5 (mycket bra)

Beställ ett signerat exemplar av Djävulsgapet genom att skicka mail (linda.schon@kungarum.se) med kontaktuppgifter eller genom att gå in på https://www.idusforlag.se/Djavulsgapet

Jag kommer gärna till din bokhandel eller affär och signerar böcker eller till och med läser ur Djävulsgapet på plats.

Maila mig: linda.schon@kungarum.se

Läs Djävulsgapet!

Djävulsgapet är en viktig och tänkvärd bok som handlar om det tabubelagda ämnet – föräldrar som lämnar sina barn och dessutom av skäl som vi har svårare att acceptera. Snart trettonåriga Jasmin har under hela sin uppväxt brottats med ett kaos av olika känslor – sorg, ilska, övergivenhet – till följd av att hennes mamma lämnade henne som liten. Efter tolv år hör mamma plötsligt av sig och vill träffas men Jasmin tvekar länge innan hon slutligen bestämmer sig för att åka till Teneriffa dit mamma flyttat. När Jasmin både ska försöka förstå hur mamma kunde överge henne och samtidigt lista ut vad som hände med den lilla flickan som spårlöst tycks ha försvunnit från mammas nya hus verkar tiden helt enkelt inte räcka till. Som tur är lär Jasmin känna Eddie som hjälper henne både i sökandet efter sanningen om Elizabeth och hennes familj men även när sommaren med mamma blir mer komplicerad än Jasmin någonsin kunnat ana.
I våras fick jag en hastig förfrågan från mitt förlag om jag  hade något omslag till min bok. Så långt hade jag inte hunnit i processen så jag bestämde mig för att rita ett själv. Slutversionen som gjorts av ett proffs är så klart mycket snyggare men tänk när ni ska få se dem båda bredvid varandra.
Första versionen av mitt omslag!

I våras fick jag en hastig förfrågan från mitt förlag om jag hade något omslag till min bok. Så långt hade jag inte hunnit i processen så jag bestämde mig för att rita ett själv. Slutversionen som gjorts av ett proffs är så klart mycket snyggare men tänk när ni ska få se dem båda bredvid varandra.

Löpning – för alla!

Jag har sprungit mig land och rike runt de senaste tio åren och numera är löpning en självklar del av mitt liv. Med min bok, som även innehåller inspirerande fotografier från olika platser där jag sprungit, hoppas jag få andra att upptäcka tjusningen med löpning. Inte som ansträngande träningsform utan som ett fantastiskt sätt att se nya platser, umgås med nära och kära samt framförallt för att det får en att må som otroligt bra.

Smakprov ur andra delen om Jasmin och Eddie:

” Nyckeln krånglar som vanligt i låset och Jasmin sparkar irriterat på ytterdörren fast hon vet att det inte alls hjälper. Men det känns bättre. Flera svarta märken i den vita färgen vittnar om att det inte är första gången som hon tagit ut sin frustration på dörren. 

Hon stönar lågt men lirkar sedan med nyckeln i låset precis som pappa visat henne så många gånger. Det välbekanta klicket kommer efter en stund och hon låter nyckeln glida ner i bakfickan på jeansen samtidigt som hon trycker ner dörrhandtaget. Hon kan nästan höra sin pappas trötta röst i huvudet. Vet du hur många gånger jag har hittat dina nycklar i tvättmaskinen?

Pappa? ropar hon, mot bättre vetande, rakt in i den mörka hallen. Är du hemma?

Utan att vänta på svar kliver hon rakt över reklamhögen på hallmattan och sparkar av sig de snöblöta kängorna. Den ena träffar pappas fåniga klädhängare, tamburmajoren, som är både opraktisk och ful men pappa bara älskar den. 

I ren protest överväger hon att släppa jacka, mössa och vantar rakt ner på golvet. Men hennes samvete tar över och hon hänger istället prydligt upp sina saker på tamburmajorens krokar. Den svajar till betänkligt och hon får flytta på jackan för att skapa jämvikt. En riktig skitgrej!

Pappa? upprepar hon och trycker slarvigt till strömbrytaren med armbågen.

Ljuset blinkar några gånger innan det blir mörkt och hon kan inte låta bli att sucka högt.

Lampan är sönder! hojtar hon in mot köket. Igen!

Trots att hon inte får något svar hejdar hon sina ivriga fingrar från att dra upp mobilen som väntar i ytterfacket på ryggsäcken. Lägenheten verkar tom men det skulle inte vara första gången som pappa hoppar upp bakom soffan för att skrämma slag på henne. Han har svårt att acceptera att hon nyss fyllt 13 år och inte uppskattar hans bus lika mycket som när hon var yngre.

Hennes blick fastnar i hallspegeln och hon kan inte låta bli att granska flickan som tittar tillbaka på henne. Det blonda lockiga håret som är fuktigt av snö står runt hennes ansikte som en gloria. Hennes annars bleka kinder är blossande röda av de kalla decembervindarna. Med pekfingret torkar hon bort en ensam snöflinga som fastnat i hennes ljusa ögonfransar. I det här ljuset är hennes ögon mer gröngrå än blå.

Uttråkad sätter hon sig vid sitt vita skrivbord och blickar ut på det gamla äppelträdet i trädgården. Grenarna bågnar av den tunga decembersnön som ligger som ett tjockt täcke över hela marken. Allt det bruna, torra och vassa har bäddats in av den vita mjuka snön som föll under natten. Dagsljuset kämpar mot mörkret och hon inser att det snart kommer vara helt becksvart ute.

Höstterminen har rusat förbi. Sommarens ljus och värme känns som ett blekt minne men om hon blundar kan hon fortfarande känna de salta vågorna mot sin hud. Hon kan inte riktigt fatta att hon snart ska få uppleva det igen och dessutom få träffa Eddie.

Eddie med det mörka ostyriga håret, de bruna ögonen som ibland blänker till av guld och med ett leende som ofta får hennes kinder att hetta. Det är inte alls samma sak att skypa, messa eller skicka knäppa bilder på Snapchat.

Saknaden efter honom sticker i bröstet. Häftigt drar hon upp dragkedjan på ytterfacket på ryggsäcken och får fram mobilen. Med stela händer får hon fram meddelandet som kom när hon var i skolan.

VI MÅSTE PRATA/EDDIE

Hon fattar inte varför han skrivit sitt namn när tråden löper tillbaka ända sedan de lärde känna varandra i somras på Teneriffa. Även om han inte är typen som skriver särskilt utförligt annars är texten mer kortfattad än vanligt. För att mota undan den obehagliga känslan kastar hon telefonen på överkastet och försöker tänka på något annat.

Det går så där. Istället tycks området för jobbiga tankar öppnats på vid gavel i hjärnan och då dyker så klart mamma upp som gubben i lådan. Jasmin träffade henne för första gången på mycket länge i somras och deras relation är fortfarande ganska skör. Även om mamma försökt förklara varför hon lämnade Jasmin som liten och de på slutet verkligen hade pratat med varandra så var det svårt. Det går liksom inte bara att förlåta någon som man varit arg och besviken på hela sitt.

Undrar förresten om pappa berättat för mamma att de kommer till Teneriffa över jul? Jasmin anar att pappa har kontakt med mamma men hon har inte velat fråga. Mest för att pappa genast skulle börja ställa en massa motfrågor som Jasmin inte orkar svara på.

Hon sätter sig bekvämt på sängen och försöker nå Eddie via Skype men hon blir nerkopplad direkt. Hon får slå in hans mailadress flera gånger innan hon slutligen kommer fram med både ljud och bild.

Det första hon noterar är hans fina leende och utan att hon kan hindra det är hennes mungipor på väg uppåt i ett fånigt leende. Hon ska precis fråga om hans märkliga meddelande när hans farfar vinkar glatt på skärmen.

Hola, mi nieta, hojtar Eddies farfar, som om han behövde skrika hela vägen till Sverige för att höras.

Sedan trycker han sitt ansikte så nära kameran att hon kan se varenda liten rynka i hans fårade panna.Sluta farfar. Kan du inte bara gå? protesterar Eddie och försöker tappert fösa undan honom med armen.

Du sitter i mitt kök, konstaterar Eddies farfar glatt, vinkar ännu mer och Jasmin kan inte låta bli att vrida på högerhanden.

Jo. Men det är bara för att det är det enda rummet med vettig mottagning, stönar Eddie. Gå nu!

Plötsligt fryser bilden till, ljudet hackar några gånger och så blir skärmen helt svart. Jasmin suckar och ringer upp på nytt.

När samtalet kopplas fram är Eddie ensam i bild men hon hör röster i bakgrunden, metall som skrapar och glas som klirrar.

Förlåt. Det är alltid kaos på restaurangen veckorna före jul, utbrister Eddie och grimaserar ursäktande.

Det är helt okej för mig.

Eddie sneglar sig över axeln och lutar sig väldigt nära skärmen. Guldstänken i hans ögon är borta och först nu upptäcker hon att de är aningen röda i kanterna och att hans kinder ser svullna ut.

De lyssnar, viskar han med darrande underläpp.

Är du okej? säger hon oroligt innan hon sätter handen mot skärmen. 

Trots att hon vet att det är omöjligt tycker hon sig känna värmen från hans hud när han gör likadant. Han skakar långsamt på huvudet och det dröjer länge innan några ord kommer ut ur hans sammanbitna läppar.

Jag vet faktiskt inte.

Alla ord hon kommer på känns fel så hon trycker istället sin handflata extra hårt mot skärmen.

Krasch!

Det höga ljudet får dem båda att rycka till och som på en gemensam signal dra händerna åt sig. Eddie kastar en blick över axeln och sätter sedan pekfingret framför munnen.

Farfar är här, mimar han och harklar sig ljudligt för att därefter fortsätta med överdrivet hög röst:

Vi ska fira jul hos min syster Fernanda och hennes man León. Förbered dig på ett riktigt spektakel, stönar Eddie men han låter inte särskilt besvärad. León går alltid bananas och köper den största granen, den finaste maten och galet dyra presenter. Mamma säger att han ”överkompenserar” för att han inte har någon egen familj, fortsätter Eddie och gör dramatiska kaninöron.

Det han säger låter bara som rappakalja i hennes öron. León, Fernanda, jul? Till slut får hon hjärnan att acceptera det skarpa bytet av samtalsämnen och pressar fram ett leende.

Fernanda? León?

Min äldsta syster och hennes man, upprepar Eddie tålmodigt. De som bor på andra sidan ön.

Hon den långa mörkhåriga?

Det rycker i Eddies ena mungipa men hans blick är fortfarande allvarsam när han konstaterar:

Just den beskrivningen passar in på alla mina systrar!

Men det är ju sant, protesterar hon retsamt och blinkar.

Visst!

Plötsligt lättar den sorgsna dimman i hans ögon vilket får hennes hjärta att fladdra till. Det känns som om hon lika gärna skulle kunna haft sina innersta känslor tatuerade i pannan så hon tittar generat ner på tangentbordet.

Det ser ut att ligga lite snett så hon tittar nyfiket under datorn och hittar ett gammalt nästan uttorkat kludd. Fullt fokuserad på att få loss det från bordskivan mumlar hon:

Vadå överkompenserar?

Han har knappt någon egen familj. Alla är typ döda förutom hans gammelfarfar Alberto, säger Eddie nonchalant.

Informationen får Jasmin att byta fokus och ställer ner datorn medan hon försöker få loss kluddet från fingrarna. Leóns mamma dog när han föddes men hur det var med de andra minns jag inte. Fernanda har berättat men jag lyssnade inte så noga.

Vilken tur att han har sin gammelfarfar i alla fall, säger Jasmin.

Tur och tur, muttrar Eddie. Han är inte riktigt som han ska om du frågar mig. León säger att han är sjuk och pendlar mellan nutid och dåtid. Det kan vara ganska läskigt ibland.

Oj.

Alberto drev familjeföretaget, en enorm bananplantage som hans familj tydligen ägt i generationer, med järnhand tills dess att León fyllde 18 år. Då blev allt Leóns, i alla fall på pappret, för Fernanda brukar beklaga sig över att Alberto alltid skulle lägga sig i affärerna.

Bor han med Fernanda och León?

Det skulle han lätt kunna göra, skratta Eddie. Du kommer inte att tro dina ögon. De har världens största hus, pool, tennisbanor och en enorm trädgård. Precis vid havet.

Havet? upprepar hon fånigt och drar omedvetet med handen längs med armen.

Hon kan nästan känna de sträva saltkornen under handen. Håret på armarna reser sig av beröringen och hon sluter ögonen.

Vad gör du?

Hans röst får henne att titta upp. De guldbruna ögonen vidgas en aning och betraktar henne frågande. Hon slutar genast att klappa sig själv och låtsas klia sig på armen. Jag har något som …

Kliar? retas han.

Precis.

Eddie fnissar till och ljudet låter underbart i hennes öron. Hennes axlar sänks och hon ler brett när hon skakar huvudet.Du ljuger inte särskilt bra, anmärker Eddie och blinkar åt henne.

Jag vet, svarar hon och släpper fram skrattet som bubblar i halsen.

Plötsligt är glittret tillbaka i hans ögon. Lättnaden får henne att skratta högt och hon ser hur han försöker låta bli men till slut gapskrattar de båda två så att tårarna rinner. Hon behöver bara möta hans blick för att en ny skrattattack ska explodera.

Så småningom ebbar det hysteriska ut och de blir sittande med galet stora leenden på läpparna.

Snart ses vi, viskar han.

Snart, säger Jasmin och slår igen sin bärbara dator”

Vill du läsa andra boken om Jasmin och Eddie?

Kontakta mig på – linda.schon@kungarum.se

Kommande böcker

Djävulsgapet – finns snart att köpa här på hemsidan, hos mitt förlag www.idusforlag.se, på Adlibris, Bokus och Akademibokhandeln.

Andra delen i serien om Jasmin och Eddie utkommer 2022. Synopsis för del tre och fyra är under bearbetning.

För närvarande skriver LM Schön om Lena – en helt vanlig polis som försöker göra sitt bästa i en värld som stundtals känns riktigt sunkig – en realistisk deckare.

Vidare har utkastet till en bok om att finna glädjen i löpning och hur löpning kan bli en del av livet skickats till olika förlag.

Recension från BTJ betyg 4 av 5 ”mycket bra”

Kontakt via – linda.schon@kungarum.se

Vill du ha ett signerat exemplar av Djävulsgapet?

Boken finns att beställa här, på Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln eller direkt från förlaget Idus. Bor du i Jönköping kan de delas ut eller avhämtas på bestämd plats. Till andra delar av riket så tillkommer porto och vi postar vi boken till er efter beställning.

linda.schon@kungarum.se